Två unga studenter från Göranssonska skolan i Sandviken skickas iväg på ett hemligstämplat uppdrag beordrat av Sandvik till Australien. Där ska de ,förutom att försöka överleva i fem veckor, undersöka hur man arbetar med Lean-production i Sandvik mining´s fabrik i staden Newcastle samt ingå i den mystiske Mr Avard´s team.
I den här bloggen kan du följa deras gastkramande resa samt ta del av intryck och information du aldrig kunnat drömma om.
då var det tyvärr dags att åka hem igen. Nu behöver du inte skriva av något mer från bloggen farmor:). Denna resa har varit helt fantastisk. Vi har upplevt så mycket och träffat en massa nya människor. Australien är verkligen fantastiskt på så många sätt. De fem långs veckorba har bara flugit iväg och nu sitter vi här igen på flygplatsen igen.
det känns sorgligt att åka, samtidigt som det ska bli extremt skönt att få träffa alla hemma igen.
den här sista dagen hann vi dock inte med så mycket. Det vi dock kände att vi behövde göra var att se darling harbour en sista gång. Vi gjorde detta tillsammans med en varsin kaffe som sällskap. Dock kan man undra om deg var kaffe eller glass jag verkligen fick:)
vi vi hoppas iallafall på att planet kommer lyfta idag, hela Sydney är nämligen dränkt i rök som vi misstänker kommer från bränderna. Men det går nog bra:) tycärr lite tråkigt att jag (jacob) inte kommer få någon glutenfri mat på hela resan. Det kommer bli en pärs och jag lär troligtvis gå ner alla kilon jag lagt på mig under resan;)
Äntligen kan vi bocka av ännu en mycket viktig punkt av vår resa. Vi hade trotsat vår rädsla och antagit oss utmaningen med busstrafiken igen. Det tog ungefär 10 minuter att föklara vart vi ville och att vi inte ville åka tåg (tack så mycket igen kina-australienare som inte kan engelska).
Det gick ändå till slut och efter ett enkelt bussbyte var vi framme vid stranden. Stranden såg inte så speciell ut från avstånd, men den var grym att bada på. 20 grader varmt vatten och riktigt höga vågor att kroppssurfa på. Vi var i vattnet i totalt två timmar utan att gå upp en enda gång:) Lyckligtvis hade vi lärt oss från våra tidigare misstag och smörjt in oss rikligt med solskydd.
Vägen hem blev dock mer dramatiskt då vi faktiskt tog rätt buss, dock åt fel riktning, och när man inte känner igen vart man är så blir det så att man åker till ändhållplatsen. Detta gjorde att vår bussbiljet blev ogiltig för en resa tillbaka. Busschaffören var dock schysst nog att låta oss åka med, bara vi hoppade av om en kontrollant klev på bussen, annars skulle han få problem.
Vi var lite ledsna att vi inte åkt dit tidigare under veckan, men det är som det är och vi har fått ett riktigt fint minne istället.
Nu ska vi göra det omöjliga och packa ihop alla grejer vi samlat på oss under resan. Kanske blir det så att städerskan får behålla lite svenska grejer. Jag ska även försöka äta något, trots att ha varit illamående i 5 timmar nu på grund av allt saltvatten.
Ska bli spännande att öppna denna när man kommer till Sverige.
