Två unga studenter från Göranssonska skolan i Sandviken skickas iväg på ett hemligstämplat uppdrag beordrat av Sandvik till Australien. Där ska de ,förutom att försöka överleva i fem veckor, undersöka hur man arbetar med Lean-production i Sandvik mining´s fabrik i staden Newcastle samt ingå i den mystiske Mr Avard´s team.
I den här bloggen kan du följa deras gastkramande resa samt ta del av intryck och information du aldrig kunnat drömma om.
då var det tyvärr dags att åka hem igen. Nu behöver du inte skriva av något mer från bloggen farmor:). Denna resa har varit helt fantastisk. Vi har upplevt så mycket och träffat en massa nya människor. Australien är verkligen fantastiskt på så många sätt. De fem långs veckorba har bara flugit iväg och nu sitter vi här igen på flygplatsen igen.
det känns sorgligt att åka, samtidigt som det ska bli extremt skönt att få träffa alla hemma igen.
den här sista dagen hann vi dock inte med så mycket. Det vi dock kände att vi behövde göra var att se darling harbour en sista gång. Vi gjorde detta tillsammans med en varsin kaffe som sällskap. Dock kan man undra om deg var kaffe eller glass jag verkligen fick:)
vi vi hoppas iallafall på att planet kommer lyfta idag, hela Sydney är nämligen dränkt i rök som vi misstänker kommer från bränderna. Men det går nog bra:) tycärr lite tråkigt att jag (jacob) inte kommer få någon glutenfri mat på hela resan. Det kommer bli en pärs och jag lär troligtvis gå ner alla kilon jag lagt på mig under resan;)
Äntligen kan vi bocka av ännu en mycket viktig punkt av vår resa. Vi hade trotsat vår rädsla och antagit oss utmaningen med busstrafiken igen. Det tog ungefär 10 minuter att föklara vart vi ville och att vi inte ville åka tåg (tack så mycket igen kina-australienare som inte kan engelska).
Det gick ändå till slut och efter ett enkelt bussbyte var vi framme vid stranden. Stranden såg inte så speciell ut från avstånd, men den var grym att bada på. 20 grader varmt vatten och riktigt höga vågor att kroppssurfa på. Vi var i vattnet i totalt två timmar utan att gå upp en enda gång:) Lyckligtvis hade vi lärt oss från våra tidigare misstag och smörjt in oss rikligt med solskydd.
Vägen hem blev dock mer dramatiskt då vi faktiskt tog rätt buss, dock åt fel riktning, och när man inte känner igen vart man är så blir det så att man åker till ändhållplatsen. Detta gjorde att vår bussbiljet blev ogiltig för en resa tillbaka. Busschaffören var dock schysst nog att låta oss åka med, bara vi hoppade av om en kontrollant klev på bussen, annars skulle han få problem.
Vi var lite ledsna att vi inte åkt dit tidigare under veckan, men det är som det är och vi har fått ett riktigt fint minne istället.
Nu ska vi göra det omöjliga och packa ihop alla grejer vi samlat på oss under resan. Kanske blir det så att städerskan får behålla lite svenska grejer. Jag ska även försöka äta något, trots att ha varit illamående i 5 timmar nu på grund av allt saltvatten.
Ska bli spännande att öppna denna när man kommer till Sverige.
Tyvärr blev jag inte helt nöjd med Emanuels inlägg och känner nu att jag har lite att tillägga. Vi var självklart upp i den högsta byggnaden i Sydney men innan dess var vi inne på ett annat stort landmärke. Queen Victoria building, vilket är ett riktigt stort (och dyrt) shoppingcenter. Vi var bara där och kollade och de hade redan klätt byggnaden med juldekorationer och en gigantiskt julgran på 24 meter, 60 000 ljuslyktor och 144 000 Swarovski kristaller. Det var rätt coolt.
Sedan var det dags för National Marytime Museum som Emanuel skrev om, det viktiga han dock utelämnade var att vi även var på ett VIKINGASKEPP! Kan inte riktigt förstå att han glömde detta eftersom det är TORS-DAG! Vi fick till och med använda riktig vikingarustning, dock endast om vi inte log, vikinger ler INTE.
Stolt svensk denna TORS-DAG!
Jajamen, Lucky us. Det var grymt!
Ubåtsäventyret var för Emanuel det läskigaste han gjort. Ett riktigt skrämmande Halloween-äventyr för vår långe vän.
Vet inte riktigt omdet var något mer han glömde. Det enda som vi kan nämna är att Halloween här inte är bra:( Ingen verkar vilja spöka ut sig. Det värsta vi såg var att expiditen på McDonalds hade två kepsar på sig, vulgärt och läskigt verkligen.
Idag har vi varit upp i The eye of Sydney, ett cirka 300m högt torn vilket givit oss en fantastisk vy över staden. Vårt synfält skulle ha sträckt sig 8km i varje rikting om det inte varit för att det fortfarande brinner i knutarna och rökmoln skymmer i fjärran. För att komma upp i tornet åkte vi hiss, vilket endast tog 44s, ungefär lika lång tid som det tar att åka upp till poolen på vårt hotell som är runt 50m högt, mystiskt.
När vi tröttnat på de höga höjderna sökte vi oss tillbaka till hamnen för lite lunch. Efter lunchen var det dags att besöka mainans muséum, eller rättare sagt: gå ombord på ett gammalt australiensikt krigsskepp och en ubåt. Det visade sig dock bli en tuffare match än väntat då båtarna inte är speciellt komfortabla att vistats i om man är över 1,75m. Vi fick bokstavligen talat krypa fram, speciellt i ubåten och vi kan fastslå att livet ombord måste vara stenhårt.
Dagen avslutades med premiätvisningen av den nya Thor filmen, på en tors-dag dessutom. filmen var helt okej och 3D effekterna höjde upplevelsen nämnvärt. Det kändes att man var på världens tredje största bio.
Jacob fastnade i denna kikare i nästan 10min. I rikting mot beachen av nån anledning?
Emanuel och jag tänkte vara lite crazy idag bara för att det är Tors-dag och därigenom göra ett lunchinlägg. Inlägget är speciellt tillägnat Pedro eftersom vi käkar mexikanska läckerheter:)
Enanuel tog en burrito och jag tog två tacos. Riktigt fint eftersom vi själva fick bestämma vad som var på:)
Tidigare har vi varit upp i sydneys högsta byggnad, men mer info om det kommer senare:)
Nu ska vi äntligen in på museet till mosters stora förtjusning och sedan avnjuta nordisk historik på IMax:)
Jajamen, idag har vi varit på ännu ett zoo. Denna gång ett lite större som vi var tvungen att åka vattentaxi till. Av någon anledning så verkar vår svenska natur slutligen lysa igenom. Idag blev vi igenkända som svenskar hela tre gånger trots vår naturligt flytande engelska.
Vi gick upp tidigt och kom till Zoo:et vid 10:30. Skönt tyckte vi, då kan vi åka hem tidigt och hinna göra något mer i Darling Harbour senare....ICKE! Vi var där till klockan 17 (då de stängde) och trots det hann vi inte se alla djuren. Parken var iallafall fantastisk. De hade alla möjliga sorters djur man kan tänka sig, och våra personliga favorit var Girafferna.
Emanuel var dock lite besviken på att många av djuren låg och sov. Han hade tänkt sig björnar på enhjulingar och tigrar som hoppade genom brinnande ringar. Han fick till slut upp ögonen för hur det verkligen var i de lagliga djurparkerna och ett långt barns förhoppningar var krossade:(
Kul att åka korglift upp till Zoot:) (Ett lyckligt långt barns drömmar ska snart krossas)
Vi lyckades dock återställa det mesta med en fantastisk sälshow där vi blev förbluffade hurmycket man kan lära en späckklump att göra. En stor eloge till alla tränare och sälar, ni förgyllde vår dag.
Vi kan inte fortsätta som vi gör. Snart är Orang utan regnskog:(
Några klara höjdpunkter var girafferna och när tigern vaknade till liv:)
Emanuel kom för nära tigerburen och fick betala priset. Som tur var kunde en snabb transplantation genomföras.
En ondsint alligator
Något som alltid gör Emanuel glad är när han får mäta sig och gämföra längd med andra:)
Vi könde dock att vi ville göra någonting mer innan vi drog tillbaka till hotellet, så vi beslutade oss för att boka ännu en film på IMAX. Denna gång Thor 2 i 3D. Vilket kändes helt rätt, Thor på Tors-dag. Därefter drog vi oss till Marytime museum för att se på krigsskepp. Det var dock stängt för dagen så det får förhoppningsvis bli imorgon. (Vi ska gå på museum moster Cissi!)
Dagen avslutades med BBQ Pizza från Dominos på hotellrummet och chattande med våra kinesiska vänner Therese och Tove som gav oss välbehövliga tips på hur vi ska klara av kineserna här nere, som verkligen är MÅNGA (kan vara för att vi bor i Chinatown:/)
Nu ska jag fösöka sova, trots Emanuels flåsande för att han börjar bli galen av att inte få träna så han kör sittups och armhävningar tills han svimmar.
Idag har varit en mycket produktiv dag. Vi har hunnit bocka av ytterligare tre stopp av alla attraktioner som vi ansett måste besökas är i Sydney. Först ut var Sydney aqvarium, något som vi haft höga förväntningar på. Självklart lyckades vi anlända samtidigt som en australiensisk skolklass med runt 40 sjuåringar.Vi försökte bli av med dem genom att vänta ut dem men då de färdas mycket långsamt med deras korta ben var vi tvungen att beblanda oss med dem. De bildade ständigt formationer framför tankarna med fiskar, vilket gjorde det svårt att se och när vi väl lutade oss över dem för att få en lite glimt vände de om 180° och gick rakt in i oss.
Efter akvariumet var det dags för Madame Tussauds vaxmusseum, alltså ett museum med vaxdockor av kända personer. Det visade sig dock bestå av till 80% australiensiska kändisar som vi aldrig hört talas om. Sorgligt nog var one direction en av få dockor vi kände igen.
Framåt skymmningen var det dags för ett besök på IMAX, en bio som har världens största skärm. Filmen som visades var Captian Phillips, en riktig kanonrulle enligt oss. Filmsalen var gigantisk och själv upplevelsen, allt från bildkvalitet till ljudet till stolarna höll världsklass.
Långhalsad skjöldpadda
En lätt missnöjd sågfisk
Emanuel planerar ett nytt anfall till havs
Jacob berättar om sin önskelista för den han trodde var jultomten......
Kommer kännas trygt att flyga hem senare nu när Emanuel fått proffesionell träning
Jacob bjuder nunna på en shot
Hi-five med Chinas Premiärminister
Man kan ju tro att detta är det brittisk kungaparet, han smälter in så......
Emanuel accepterar utmaningen mot Australiens bästa simmare
Duschar tillsammans för att spara vatten. Dålig idé......
Ironman går på promenad med sin långe son
Vad har Jacob, Pedro och Martin Pitkänen gemensamt? De har alla skaffat fru under prakiken.
Bästa vänner (Katy Perry är visst också glutenallergiker).
IMAX skärmen som var så stor att den inte fick plats på bild, trots att vi satt på bakersta raden
Ännu en dag har gått i Sydney allt för fort. Vi har försökt planera allt vi vill vara med om men det finns helt enkelt tid.
Idag åkte vi lite utanför Sydney eftersom min långe kompanjon ville besöka det enda Hollister som finns i Sydney. Bussturen tog 35 minuter och blev helt gratis eftersom vi åkte på gamla busskort busschauffören var för lat för att kontrollera. Vi blev förbluffade över att det faktiskt var rätt resonabla priser i butiken, men det berodde nog på alla pengar de sparar in på belysningen (förstår ni som varit inne på Hollister).
För mig blev det en T-shirt men för Emanuel blev det mer som dessutom provade allt i butiken. Efter dock lite mer än en timmes fyndletande på Hollister var långa farbrorn nöjd och vi beönade oss en varsin sallad eftersom vi blivit så trötta på skräpmat.
Emanuel är lite grinig innan han har fått i sig frukost.
Men sen är han redo att göra stan;)
Varnar för djur? Det är lite det man väntar sig för en 250 kronors biljett:/ (kuppong hjälpte oss även här)
Lite utbildning på bloggen kan behövas. Koalan är kortfattat ett riktigt lat och kräset djur.
Väl i inner Sydney besökte vi en liten djurpark med en stor fin Alligator/krokodil på över 5 meter. Slutligen letade vi på en biograf där vi såg Runner Runner. Helt okej film, 7 personer inne i biografen, dyrt som skjutton (tur att vi har kupponger). Vi kom dock båda överrens om att en bok som var lite mer ingående skulle varit bättre.
Trots att det inte syns så är Emanuel där längst bak helt ensam.
Nu ska vi se lite Partaj och Cafe Bärs och planera morgondagen.
Vår andra semesterdag i Sydney har nu passerat och vi håller fortfarande fast i att det är den vackraste stad vi besökt. Dagen började med en stadig hotellfrukost, som Jacob längtat efter hela resan då de har skyltar som talar om vad som innehåller gluten. Under dagen hade vi en basketmatch inplanerad, Sidney Kings mot Perth Wildcats och på kvällen hoppades vi få komma in på Sydney operahouse 40-års firande konser.
I väntan på matchen gick vi mot Chinatown för lite hederlig shopping av hetsiga kineser. Vi handlade en hel del, inga detaljer nämns. kl 14 var det dags för match och vi begav oss till arenan som var förvånansvärt stor. Det blev resans andra Perth match, vi lyckades se dem i fotboll också i Newcastle. Matchen visade sig bli riktigt tight, men till vår besvikelse drog Wildcats ifrån i slutet och segrade med 82-72. Det som imponerade mest på oss var hur passionerade publiken var, trots att det tydligt syntes att Sydney skulle förlora när det var en minut kvar hejade fansen på.
Efter matchen begav vi oss till hotellt för att ta på oss lite mer anständiga kläder inför konseren. Sedan påbörjade vi den 40 min långa vandringen mot opera huset. När vi kom fram ställde vi oss i kö för att sedan inse att den var för förköpta billjetter. Det visade sig att det var slutsålt och vi fick inte komma in. Jag kunde i alla fall se över stängslet men då det bara var en massa tal tröttnade vi. Men vi var där!
Restaurang som bjuder på hetsiga kineser och enorma humrar och krabbor!
Emanuel och jag har äntligen kommit fram till städernas stad. Sydney är fantastiskt men tyvärr var inte vägen hit det.
Fredagen började med att vi hade en mountainbike tur med Paul direkt på morgonen. Jag hoppade dock över detta eftersom jag mått dåligt i trre dagar och gått på medicin, så ingen höjdare att träna på det. Och som en nervös och inskränkt svensk som man är blir man ju livrädd när det knackar på dörren när man är ensam. Det var vår extremt jobbiga städerska som kom och berättade att vi skulle lämna lägenheten.
Detta var lite jobbigt eftersom vi var säkra på att det var på lördagen vi skulle dra därifrån och vi hade bara fixat boende till denna dag.
Turligt nog kommer vårt handledarteam till vår hjälp. De fixade boende på samma hotell som vi skulle till på semesterveckan. Detta gjorde att vi fick avnjuta ännu en dag i Sydney. Dock blev arbetsdagen inte lika lång, men vi hann säga hejdå till alla vi arbetat med. De har verkligen varit fantastiska med all hjälp vi fått och alla aktiviteter de tagit med oss på. Det är något vi aldrig kommer glömma.
Nu är vi dock på vårt hotellrum Sydney. Helt utslagna och med Pizza Hut kartonger i knät. Vi har fixat intenet till rummet vilket var svindyrt men ack så nödvändigt:) Sydney är otroligt och vi har redan sett flera sevärdheter här, bland annat Harbour Bridge, Operahuse, Darling Harbour och Chinatown där vi dessutom åt lunch med pinnar. Vi gick från hotellet klockan 11:30 och kom tillbaka vid 19. Det finns helt enkelt inte tid för allt.
Kryddor
BBQ Duck w/Rice
Tills imorgon har vi planerat in en basket match, vilket nog inte är världsklass eftersom de som sålde biljetter till det inte visste hur systemet fungerade. Dessutom ska vi förhoppningsvis tillbaka till Operahuset för att gratulera det på 40 årsdagen vid deras livekonsert.
Cheers! Jacob
Operahuset
Vy över hamnen
Hard Rock Café vilket klart kommer att besökas senare.
Både Emanuel och jag har varit sjukt trötta idag. Som tur var blev även denna "arbetsdag" mycket lugn ocg enkel.
Det började med att vi åkte till jobbet och var där en timme och läste mail. Därefter blev vi medbjudna till Oakvale Farm. Där fick vi klappa gätter, kängurur och koalor, mjölka kor och hålla i ormar samt mycket mer.
Det var extremt roligt och den klara höjdpunkten var att mata kängruerna. Vi orkar dock inte lägga upp några bilder på detta nu eftersom det kommer ta sån tid och vi ska upp tidigt imorgon och åka mountainbike några timmar innan jobbet.
Kvällen avslutades med en mycket rolig middag tillsammans med Andrew, Joanne och Paul, våra handledare. Det bjöds på fiskmiddag som var så god att nog till och med de två fiskhatande blondinerna i Texas skulle gilla den;)
Trots bildbrist kommer här allafall en video på när vi skjöt hagelgevär från gårdagen:)
Ungefär så har det låtit idag då vår handlerade tog med oss till en sktteklubb han brukar träna på. Vi fick pröva på ett lite tyngre artilleri än vad Hille skyttegille brukar erbjuda, nämligen några rediga hagelbrakare. Det gick till som vid lerduve skytte, man står range och en maskin spottar ut tallrikar 30m upp i luften som man ska skjuta ner.
Jacob med breda meriter inom luftgevär erbjöd sig att börja och inpornerade direkt med att träffa på tredje försöket samt stotsera med tre av fem träffar på första försöket. Även jag som endast pangat knallpuver pistol tidigare fick en smakstart, träff redan på andra försöket, men sedan kom bristen på rutin i kapp mig och jag missade resten av de första fem.
Efter ca 40min träning var det dags för tävling. Emanuel vs Jacob. Det ska sägas att Jacob radat upp fina omgångar på löpande band under träningen och var oerhört favorittippad medan jag mest bara, tja skjutit. Det började jämnt, Jacob startade och jag fick kämpa för att hänga med. Efter att han radat upp en 4 av 5 omgång fick jag en blytung press på min axlar. Jag kämpade och lyckades nå ikapp inför sista omgången. Vår handledare talade tydligt om för Jacob att han hade pressen på sig, annars skulle han ge mig guldläge.
Det var dock lite för hög press och Jacob slutade på fem bomm. Jag kände att den här chansen får jag aldrig mer i livet. Jag klev fram höjde geväret och sköt... SMACK!!! Segern var min och de resterande fyra skotten sköt jag i salut.
Idag var en sorglig dag på flera sätt. Som rubriken lyder var det vår sista Whopper-tisdag på Hungry Jack´s, dvs vi betalar för en whopper cheese och får två.
En annan sak som var riktigt sorglig var att vi fick ta farväl av vår arbetskamrat Leigh Thompson som imorgon åker till Perth för två veckor semester. Vi har visserligen bara känt Leigh i cirka 1,5 vecka men han har tagit med oss på en hel del roliga saker och skjusat hem oss flera gånger samt varit allmänt super trevlig.
En sista hälsning till Jonathan Helin i Indien. Njut!
Till middag bjöd Jacob på sin specialitet: Korv och glutenfri pasta. Smaskens!
Måndag igen och nu var det även okej att komma tillbaka till Sandvik anläggningen. Det har annars inte hänt så mycket spännande. Vi har skrivit klart vår rapport och Brent på arbetsplatsen var skysst nog att läsa igenom den och ge feedback.
Resten av dagen bestod av gymning, pizza och Café Bärs.
Finns inga riktigt intressanta bilder på detta, så här kommer någr från veckan som gått.
Idag var förmodligen den bästa dagen hittills i Australien. Den började med vår efterlängtade surflektion kl 9 på morgonen, vilket visade sig bli resans höjdare so far. Vi hade bokat en grupplektion vilket vi tänkte kunde vara trevligt, samtala lite och så. Våra kollegor visade sig dock vara tre grabbar i sjuårs åldern vilket gjorde att vi kände oss lite malplacerade. Det var inte direkt bättre med tanke på det faktum att de var duktiga och bokstavligt talat åkte cirklar runt oss.
Hur gick det för oss då? Jo, det var faktiskt inte alls så svårt som vi trott. Jag lyckades ställa mig upp på första försöket och Jacob på tredje, vilket gjorde att vi inte behövde skämmas allt för mycket. Vädret var dessutom grymt och vågorn perfekta vilket gjorde den två timmar långa lektionen till ren njutning. Vi kan bestämt konstatera att det var bland det roligaste vi någonsin gjort.
Efter surfingen åkte vi och käkade tacos med vår jobbarkompis Leigh för att sedan åka in på fotboll, Newcastle Jets första hemmamatch för säsongen mot Perth Glory. Vi hade på förhand blivit varnade att fotbollen i Australien är skit, vilket till viss grad stämde då den låg någon nivå under svensk. Spelarna föll konstant som bowlingkäglor även fast den inte var närkamper. Vår teori är att alla fotbollsspelare i Australien är personer som inte kan surfa på grund av att de saknar balans. Matchen slutade 0-0 och som väntat dominerade Newcastle men som sagt så vickade, halkade eller snubblde de i de avgörande lägena.
Kvällen avslutades med en middag på en oerhört dyr restaurang.
